Upptäck el acebuchal i axarquían

 ### Upptäcka den dolda byn El Acebuchal Ärligt talat var jag lite skeptisk första gången jag hörde talas om El Acebuchal, den 'förlorade byn' i bergen. Jag kör runt tillräckligt mycket här och trodde att jag kände till de flesta speciella platserna. Hur som helst startade jag bilen den morgonen, på jakt efter detta utlovade land av lugn och historia. Från Nerja är det en bilresa på ungefär 40 minuter, där första halvan går på motorvägen och sedan svänger man in på en slingrande bergsväg. Var uppmärksam på avfarten till El Acebuchal, för den är ganska diskret. Den sista biten, cirka två kilometer, är en grusväg. Inga problem för en vanlig bil, men det kan bli dammigt. Du får parkera vid sidan av vägen så fort bebyggelsen börjar, ungefär fyrtio meter före den 'officiella' entrén.  Byn i sig ligger mitt i naturparken *Sierras de Tejeda, Almijara y Alhama* och består av en samling vitkalkade hus, som står i vacker kontrast mot de gröna bergen. El Acebuchals historia är fascinerande. Den övergavs under spanska inbördeskriget och förblev en spökby i årtionden, tills den i början av 2000-talet återuppbyggdes av de ursprungliga invånarna och deras ättlingar. Den historien känner du verkligen när du går genom de smala gränderna; varje hus berättar en historia. Det finns en restaurang, som heter El Acebuchal, som drivs av familjen som var en av drivkrafterna bakom återuppbyggnaden. Specialiteten är viltgryta, till exempel hjort eller vildsvin. Jag provade hjortgrytan och den är verkligen värd besväret – rejäl, full av smak och en perfekt måltid efter en vandring i bergen. Inne är det rustik charm, med gamla foton och föremål som illustrerar byns historia. Ute sitter du skönt på terrassen bland doften av rosmarin.  Förutom restaurangen finns det en liten butik där du kan köpa lokala produkter, som honung, olivolja och kryddor. Kul att ta med något hem. Vad jag framför allt rekommenderar är att efter lunchen, eller efter rundturen i byn, ta en av vandringslederna. Det finns flera leder som utgår från byn, med varierande längd och svårighetsgrad. Det är det bästa sättet att verkligen ta in omgivningen och uppleva tystnaden. Tänk på: ta med tillräckligt med vatten och ha stadiga skor. El Acebuchal är en plats som verkligen överraskar dig och som visar dig en helt annan del av Axarquían än den livliga kusten. ### Vandra genom Río de La Cuevas ravin nära Frigiliana  Efter en rejäl måltid i El Acebuchal är det en bra idé att sträcka på benen. Nära Frigiliana, en av Andalusiens vackraste vita byar, ligger Río de La Cueva. Många vandrar längs den kända Chillar-floden, men Río de La Cueva är mindre välbesökt och erbjuder en liknande upplevelse, särskilt på våren. För att starta den här vandringen parkerar du bilen vid parkeringen till Fábrica de Luz. Du följer den breda, ospaltade vägen uppåt. Efter ungefär en kilometer kommer du till en vägskäl. Sväng här vänster in på stigen som går ner mot flodbädden. Du märker snart att vegetationen blir tätare och temperaturen behagligare. Stigen är ganska framkomlig, men ta stadiga skor som får bli våta. Du går ofta genom grunt vatten här, särskilt på våren. Vattnets porlande ljud finns överallt omkring dig. Vandringen genom ravinen är ingen fastställd rutt med skyltar, utan mer ett äventyr genom flodbädden. Ungefär en och en halv kilometer längre in i ravinen, efter lite klättring över stenar och genom vattnet, kommer du till ett imponerande vattenfall. Detta är en bra plats för en paus. Omvägen för att komma dit är inte lång och absolut värd besväret. Tänk på: på våren kan vattnet stå högre efter kraftigt regn, vilket gör turen något mer utmanande. Generellt är denna rutt görbar för de flesta med hyfsad kondition. Ta med tillräckligt med vatten och eventuellt lite snacks, för du kommer inte att stöta på några faciliteter längs vägen. För återresan följer du samma rutt. Räkna med två till tre timmar för hela turen, beroende på hur ofta du stannar för att ta bilder eller bara njuta av omgivningen. ### Smaken av lokalt bakat bröd i Comares Efter adrenalinkicken från Río de La Cueva är Comares en trevlig omväxling. Byn, känd som ”Axarquías balkong”, erbjuder mer än bara utsikt – det lokala bageriet är ensamt värt resan. Det här är ingen turistfälla med förgjorda bullar; här hittar du hantverk. Gå längs Comares smala, krokiga gator till bageriet. Det är ganska litet och ser blygsamt ut, men doften guidar dig. Fråga efter *pan de Comares*, ett stadigt, runt bröd som har bakats här på samma sätt i generationer. Det är ett fullkornsbröd med en knaprig skorpa och mjukt innankråm. Här kan du också köpa *roscos de vino*, kakor gjorda med en touch av lokalt vin. Perfekt till kaffet senare på dagen. Ta med brödet och roscos till en av utsiktsplatserna, till exempel vid slottet. Därifrån har du en panoramautsikt över bergen och dalarna. Du kommer då inte bara att smaka brödet, utan också verkligen uppleva det. Förvänta dig ingen lyxig picknickplats, snarare en bänk eller en mur att sitta på en stund och njuta. Vid bageriet kan du ofta se hur brödet bakas i de traditionella vedeldade ugnarna. Fråga gärna om du får titta. Människorna i Comares är vänliga och stolta över sitt hantverk. Det är ett enkelt nöje, men en autentisk upplevelse som du inte glömmer i första taget. Här äter du en bit historia. En lunch med detta bröd, lite lokal ost och oliver som du köper i en bybutik, rekommenderas verkligen. För osten går du till *tienda de ultramarinos* – en liten matbutik – på huvudgatan. Fråga specifikt efter en lokal fårost (*queso de oveja*). Kombinationen av det färska, stadiga brödet och den salta osten är en lokal njutning. ### Olivoljeprovning i Pizarra Om du efter allt äventyr är redo för något lugnare, då kan jag rekommendera ett besök i Pizarra. Det ligger lite längre inåt landet, mot Malaga, men är lätt att nå från Nerja. Resan tar ungefär fyrtiofem minuter till en timme, beroende på hur ofta du stannar för utsikten. Pizarra är inte så mycket känd för sin bykärna – även om den absolut är värd en kort promenad – utan för olivoljan. Här hittar du ett antal fantastiska haciendor och molinos som bearbetar de lokala oliverna. Min favoritplats är Finca La Torre. Den ligger lite väster om Pizarras centrum, några kilometer upp i bergen. De producerar ekologisk olivolja av högsta kvalitet och har vunnit flera internationella priser. Gå inte bara för provningen, utan fråga också om du kan få en rundtur i olivlunden och kvarnen. Ägaren berättar med stor passion om processen, från skörd till buteljering. Du lär dig verkligen att uppskatta skillnaden mellan en god och en exceptionell olivolja. På Finca La Torre måste du absolut prova Hojiblanca. Detta är en monovarietal olivolja, vilket innebär att den är gjord av en specifik olivsort. Hojiblanca har en pepprig eftersmak och en lätt bitter ton, vilket gör den perfekt för sallader eller att ringla över grillade grönsaker. De har också en härlig Arbequina, som är mildare och lite fruktigare, perfekt för till exempel fiskrätter eller till och med över vaniljglass (sant, prova det!). Ett annat tips är Aceites Molisur, strax utanför Pizarra vid Calle La Raya. Denna kvarn är mindre och mer traditionell. Här får du en inblick i den hantverksmässiga sidan av olivoljeproduktion. Förvänta dig inga omfattande rundturer eller snygga presentationer, men en ärlig och genuin upplevelse. Ägarna är ofta själva på plats och berättar gärna om sin familjeverksamhets historia. På Molisur fokuserar de huvudsakligen på Picual-oliven. Denna olja är intensivare i smaken och har längre hållbarhet. Perfekt att använda vid bakning och stekning, eller som bas för en rejäl gazpacho. Glöm inte att ta med en flaska, för denna olja är en sann smaksättare som du knappast hittar hemma i Sverige. Provningarna här är ofta informellare, direkt från tanken, vilket bara gör upplevelsen ännu mer autentisk. ### Utforska morisk historia i Vélez-Málaga Efter alla dessa bergsbyar och naturupplevelser har jag den senaste månaden hållit mig lite närmare kusten, men med lika mycket historia. Vélez-Málaga, Axarquías huvudstad, är en stad som ofta glöms bort av [turister](/sv/blog/7-dolda-parlor-runt-nerja-och-axarquia) som kör direkt till stränderna i Torre del Mar eller Caleta de Vélez. Det är synd, för staden har en rik morisk historia som du verkligen kan utforska. Det mest framträdande är Alcazaba, den gamla moriska fästningen högst upp på kullen. Inträdet är gratis, vilket alltid är ett plus. Förutom Alcazaba är staden själv en samling smala gator, torg och kyrkor som en gång var moskéer. Få gärna bort dig lite, du kommer automatiskt att hitta tillbaka till en större gata. Ett besök på Hermandad de Nuestro Padre Jesús 'El Rico' är också värt besväret, särskilt om du är intresserad av Semana Santa (Heliga veckan). Även utanför den perioden ger samlingen av processionsobjekt och kläder en bra bild av de lokala traditionerna. Därifrån kan du fortsätta till Palacio del Marqués de Beniel, ett välbevarat 1700-talspalats. Vélez-Málaga erbjuder mer än bara morisk historia. Staden har också ett livligt lokalt liv, med olika marknader och mindre, autentiska tapasbarer där priserna fortfarande är angenäma. Jag satte mig på en terraza på Plaza de las Carmelitas, ett centralt torg där lokalbefolkningen samlas. Ta dig tid att observera människorna och insupa atmosfären av det riktiga Andalusien. Staden är, till skillnad från många kustorter, inte byggd för turism och det är just charmen. Det är en plats där du kan uppleva vardagslivet och lära dig mer om regionens djupt rotade historia. Vélez-Málaga är en välkommen omväxling från de livliga badorterna och en utmärkt plats att uppleva Axarquías moriska arv. Worth it. Bara gör det.